måndagsbarn
Har faktiskt börjat tycka om måndagar. Skönt med en nystart efter helgen på något sätt. Särskillt den här måndagen. Under veckorna har man oftast mycket att göra och det leder tankarna på något annat. Helgens händelse, som är fruktansvärt tragisk och hemsk i sig, får en även att tänka på dom andra som har försvunnit på liknande sätt under åren. På något sätt är det som att alla dom försvinner igen, eftersom man tänker extra på dom oxå just nu. Länge sedan jag kände mej så här nere faktiskt, vet att det kommer vända, känner att jag måste rycka upp mej för det här är inte jag. Mår oftast oförskämt bra, positiv syn på livet och så. Hela det här året har känts helt galet bra, antagligen för att det är mycket på gång. Men ibland hamnar man i en svacka. Inte så konstigt när såna här saker händer, tillsammans med att jag redan kände att det är för mycket på gång. Tecken på stress börjar komma igen. Magkatarr. Och jag gillar verkligen inte att må så, är inte alls van vid det.. Men jag vet att det kommer ändras, jag kommer snart bli mej själv igen,så rycka upp mej. Nu kommer verkligen allt man lärde sig på academedia komma till hands. Är så tacksam för allt jag lärde mej där.
Därför är det skönt med måndag. Sysselsättningen är bra. Ska nog ut och ta en promenad snart, behöver lite frisk luft och imorgon ska jag fan ta mig iväg och träna. Första ute-joggingturen kanske?
Ikväll har jag bjudit upp syster och Basse på middag. Och ikväll tänker jag vräka i mig kolhydrater i form av tjockpannkaka.
Nä nu ska jag ta och sätta fart. Garderobsränsning kanske? då har jag ju plats med nya saker, shopping-endorfiner?:)
