mittlivsomtina

Efter några timmars letande av boende, stipendier, jobb ger jag upp för idag. Att sitta och leta boende och allt annat för 3 år har resulterat i att jag har gråtit antal ggr den här dagen. Allt som fastnar i mitt huvud är 3 år, 3 år, 3ÅR!!! tre år borta från mina älskade vänner och min familj. Då kan jag inte hålla emot tårarna längre.. Men jag ska åka. jag vill åka. När jag funderar över om det skulle vara lättare att vara borta i 1 år känns det att det självklart skulle vara det. Men det är antagligen bara första månaderna, kanske första halvåret som är jobbigt. Innan man har hittat rätt, hittat vänner och så vidare. Tills man börjar känna sig hemma helt enkelt. Men det första halvåret finns ju även om jag skulle va borta 1 år, lika väl som 3. Så klarar jag 1 år klarar jag 3. Men det känns  lite sorgligt.

Men jag har redan börjat kolla jobb. Mest för att kunna åka hem oftare. Jag vet att jag tänker åka hem när jag har "sommarlov" vilket jag har förstått är i Juli. Så jag kommer åka från vintern hem till sverige och få sommar.. även det känns lite konstigt. Men jag hoppas på att kunna jobba så jag iaf ska kunna åka hem 2 ggr per år.

Allt känns än så overkligt. Känns inte som att det är sant riktigt. Men jag kommer antagligen ha The time of my life. Och jag ser fram emot det, även om det just nu blandas med
tårar.